copyright Mikael Bernholm - www.mikaelbernholm.com

Värmlands Natur

Molkom ligger som en portal mellan Karlstad och den “Vildmark” som sträcker sig norrut i Värmland. Som är de vidsträckta skogarnas, de många sjöarnas, älgarnas och vargarnas land. Men här finns så mycket mer: allt från skärgård till förfjällsterräng, via artrika ängar till vidsträckta myrar. Den stora variationen beror på skiftningar i berggrund och jordmån, klimat, fuktighet och ljusförhållanden parat med mänsklig aktivitet. Varje växt- eller djurart har sina specifika krav för trivsel och överlevnad. En del arter tolererar stora förändringar och kan leva i skiftande miljöer medan andra är extremt specialiserade och därmed känsliga för miljöpåverkan.

Värmland – ett kulturlandskap

Nästan hela länet är mer eller mindre påverkat av människans aktiviteter, förr och nu. I de flesta fall har detta minskat den biologiska mångfalden, men ibland har den gynnats. De främsta värden som skapats av människan är de som hör till odlingslandskapet – till exempel ängarna och hagarna som har stor artrikedom, men som är helt beroende av mänsklig aktivitet. De vidsträckta skogarna kan verka öde vildmark men är i själva verket nästan helt människopåverkade.

Berggrunden återspeglas i jordarter och växtlighet

De äldsta delarna av den värmländska berggrunden är ca 2 miljarder år gamla och består mestadels av gnejser och graniter. Bergrunden är genomkorsad av stora sprickor och förkastningar som skapat förutsättningar för bildandet av sjöar och jordbruksmarker. Vatten och is har brutit sönder, slipat och format berggrunden.

De lösa jordlagren

De jordar som vi bor och lever på bildades av den flera tusen meter tjocka inlandsisen som först skrapade och formade berggrundsytan och därefter avlastade allt lossbrutet material på ishavets botten som osorterade moräner vid avsmältningen. Utanför smältvattentunnlarnas mynningar avlagrades och sorterades detta material i form av rullstensåsar och isälvsdeltan. Dessa områden är idag ofta viktiga grundvattenreservoarer, som till exempel Brattforsheden och Sörmon.

Vattendragen har format landskapet efter inlandsisens avsmältning

Längre bort från inlandsisens kant avlagrades leror och andra finkorniga material. I dessa har ibland små vattendrag skapat raviner genom jordflytning. Vattendrag slingrar sig ofta naturligt fram genom mjuka sediment i så kallade meanderlopp med Klarälven som finaste exempel i Värmland.

Brattforsheden är ett av Sveriges mest välbevarade isälvsdeltan.

Inom Brattforsheden finns geologiskt intressanta områden med dödisgropar, åsar, raviner, dyner och meandrande vattendrag. Fälten med sanddyner hör till de största i sitt slag i landet. Ett flertal myrar inom området betecknas som riksintressanta.

Brattforsheden bildades som ett naturvårdsområde, vilket bland annat medför att skogsbruk får bedrivas, men att vissa verksamheter bara får utföras efter tillstånd eller samråd med Länsstyrelsen. Fyra områden inom Brattforshedens naturvårdsområde har bevarats som naturreservat. Dessa fyra reservat är: Brattfors brandfält, Geijersdalsmossen, Kittelfältet och Lungälvsravinerna. Reservaten beskrivs under egen rubrik. Naturvårdsområdet bildades för att bevara ett av Sveriges främsta exempel på randdeltan vid högsta kustlinjen. Området ingår i EU:s nätverk av värdefull natur, Natura 2000.

Djur och växter

På sandmarkerna växer en torr och mager tallskog som kallas hedtallskog. Marken domineras av ljung, lingon, renlav och islandslav. Karaktäristiska fåglar är orre, tjäder, större korsnäbb, dubbeltrast, tofsmes, rödstjärt och grå flugsnappare. Från myrkomplexens gölar ropar smålom och sångsvan. På Brattforsheden har påträffats många ovanliga och hotade arter som är anpassade till luckiga skogar med öppna och sparsamt bevuxna sandblottor. Hit hör t.ex. sandödla, nattskärra, trädlärka, mosippa, mellanlummer, olika svampar och ett stort antal insektsarter. Historiskt sett skapades sådana öppna skogsmiljöer genom ofta återkommande naturliga skogsbränder. Effektiv brandbekämpning och skogsproduktion har gjort att skogen idag är mera sluten än kanske någonsin tidigare, men genom olika samarbeten återskapas nu lämpligt ljusa livsmiljöer åt de hotade arterna.

Vid de meandrande vattendragen Svartån och Lungälven är naturförhållandena annorlunda, med åtskilliga ovanliga arter som lever i vattnet och på stränderna liksom i de omgivande fuktiga ravinskogarna.

Kultur

Verktyg och andra spår av stenåldersbosättningar har hittats runt sjöarna Mangen, Alstern och Lungen. Stora gravrösen vittnar om bosättningar från bronsåldern. På flera platser har man hittat fångstgropar. Över hela Brattforsheden finns ett mycket stort antal kolbottnar som rester från flera hundra år av träkolframställning.

Kulturreservatet Krigsflygfält 16 Brattfors ligger i södra delen av naturvårdsområdet och minner om krigsmobiliseringen under 1940-talet. På det stora flygfältet har utvecklats en intressant torrängsvegetation och där lever idag många ovanliga och hotade arter bland insekter, fåglar och svampar, som var vanligare förr i omgivande ängs- och beteslandskap.

Källa: Länsstyrelsen